FÖRSPEL
[Fonden föreställer molnkåpor liknande raserade skifferberg med slott och borgruiner. Stjärnbilderna Lejonet, Jungfrun och Vågen synas, och mellan dem står Planeten Jupiter med starkt sken.]
INDRAS DOTTER
[står på molnet högst upp].INDRAS RÖST
[uppifrån] Var är du dotter, var?INDRAS DOTTER
Här, fader, här!INDRAS RÖST
Du har gått vilse, barn, giv akt, du sjunker ... Hur kom du hit?INDRAS DOTTER
Jag följde blixtens stråle ifrån höga etern och tog ett moln till resvagn ... Men molnet sjönk, och nu går färden nedåt .. Säg höge fader, Indra, vilka regioner jag råkat i? Vi är så kvavt så tungt att andas?INDRAS RÖST
Du lämnat andra världen och gått in i tredje, från Cukra, morgonstjärnan, du fjärmat dig och träder in i jordens dunstkrets; tag där märket på solens sjunde hus, det heter Vågen, där dagens stjärna står vid höstens jämning när dag och natt de väga lika ...INDRAS DOTTER
Du nämnde jorden, är det denna mörka och tunga värld som lyses av månen?INDRAS RÖST
Det är den tätaste och tyngsta av kloten som i rymden vandra.INDRAS DOTTER
Säg, lyser aldrig solen där?INDRAS RÖST
Visst lyser solen där, men icke alltid ...INDRAS DOTTER
Nu rämnar molnet, och jag ser dit ner ...INDRAS RÖST
Vad ser du, barn?INDRAS DOTTER
Jag ser ... att där är skönt ... med gröna skogar, med blåa vatten, vita fjäll och gula gärden ...INDRAS RÖST
Ja det är skönt som allt vad Brahma skapat ... men där har varit ändå skönare en gång i tidens morgon; sedan skedde något, en rubbning uti banan, kanske något annat, ett uppror följt av brott, som måste stävjas ...INDRAS DOTTER
Nu hör jag ljud därnerifrån ... Vad är för släkte som därnere dväljes?INDRAS RÖST
Stig ner och se ... jag ej förtalar Skaparns barn, men vad du hör hitupp är deras språk.INDRAS DOTTER
Det ljuder likt ... det klingar icke glättigt.INDRAS RÖST
Jag tänker det! Ty deras modersmål det heter klagan. Ja! Ett oförnöjt, otacksamt släkte är de jordiske ...INDRAS DOTTER
Säg icke så, nu hör jag glädjerop, och skott och dån, ser blixtar ljunga, nu ringas klockor, tändas eldar, och tusen gånger tusen stämmor där sjunga lov och tack till himlen ...[Paus.]
Du dömer dem för hårt, o fader ...
INDRAS RÖST
Stig ner och se, och hör, kom sen tillbaka, förtälj mig då om deras klagomål och jämmer äga skäl och grund ...INDRAS DOTTER
Välan, jag går dit ner, men följ mig fader!INDRAS RÖST
Nej, jag kan icke andas där ...INDRAS DOTTER
Nu sjunker molnet, det blir kvavt, jag kvävs ... Det är ej luft, men rök och vatten som jag andas ... Så tungt, den drar mig nedåt, nedåt, och nu jag märker ren dess krängning, den tredje världen är dock ej den bästa ...INDRAS RÖST
!!Den bästa ej, förstås, men ej den sämsta, han heter Stoftet, rullar som de andra alla, och därför släktet stundom grips av yrsel, på gränsen mellan dårskap och förryckthet - Hav mod, mitt barn, det är en prövning endast.INDRAS DOTTER
[på knä, då molnet sänker sig].
Jag sjunker!> > >
Copyright © 2002 Casavaria
